Min största insikt som jag egentligen varit medveten om hela tiden är att det digitala har distraherat mig från att ha fullt fokus. Framför allt på mina barn. Jag har nog inte insett hur mycket det har distraherat mig och vilka konsekvenser det har fått. Utmaningen är ju hur jag/vi hittar en vardag där det finns utrymme för både socialt (öga mot öga) och digitalt umgänge och spel.
Barnen har ju byggt upp samma beroende som jag. När jag vid oräkneliga tillfällen bestämt mig för att “nä nu ska vi hitta på något kul eller kolla på en film tillsammans” så har de sagt antingen “snart” (vilket betyder precis när som helst inom ett par timmar) eller “måste vi?” (vilket betyder nej). Problemet är ju att man lätt fastnar i något nytt under tiden man väntar på att de “snart” ska komma. Tiden går och det blir lätt att en hel kväll går. Bara för att jag vill hitta på något just nu så betyder det ju inte att de vill det, de är ju mitt uppe i sitt. De blir ju inte mottagliga för mig bara för att för att jag vill det. Det måste ju vara ömsesidigt. Jag tror att just det är en stor del av av problematiken. Att barnens digitala beroende även ger oss vuxna lite spelrum då barnen “blir mer självständiga” av digital stimulans (från tidig ålder) gör ju inte situationen enklare.
Jag gissar att det är många som hamnat i samma mönster som mig och kanske inte bara med sina barn utan även med sin partner. Finns nog många parrelationer som har fallit offer för det digitala beroendet där man inte ser eller pratar med varandra med samma fokus längre på grund av det digitala bruset som finns i våra liv.
Jag tror att lösningen för mig i mitt liv skulle kunna vara att jag och barnen har schemalagda kvällar och tidpunkter med aktiviteter som exempelvis att laga mat tillsammans, filmkvällar, promenader eller spelkvällar där det digitala är helt eller delvis förbjudet. Detta blir något vi kan förhålla oss till och planera utifrån så att inte en hel kväll går “upp i rök” medan vi väntar på varandra. Man vill ju kunna få det bästa ur båda världarna tänker jag och det kommer säkert inte att bli lätt men jag är helt övertygad om att sönerna skulle älska att laga mat med mig tillslut men kanske inte de första 2-3 gångerna så tålamod och målmedvetenhet kommer att vara nyckelfaktorer här. Aktiviteterna skall självklart(!) läggas in i Googles kalender så att det plingar och påminns i allas telefoner samtidigt. Blir liksom satt i sten då. Och till slut och förhoppningsvis även till en trevlig vana.
Nästa steg kommer att bli att jag berättar för mina barn om mina insikter, tankar och framtida planer så att de kan se mitt perspektiv och varför jag vill göra en förändring i våra liv. Det kommer bli jätteviktigt att de får insyn i sina digitala beteenden så att de kan få något att förhålla sig till gällande vad som är sunt och inte och vad som skulle kunna vara ett bra framtida beteende. Livets digitala och icke digitala spelregler helt enkelt och hur vi förhåller oss till denna konstanta föränderliga digitala värld.
Det är ju inte bara jag som skall med på den här resan. Vi måste alla tre vara motiverade och veta varför vi gör detta tillsammans. Jag vill ju inte vakna upp om 10 år och inse att jag inte känner mina barn. Tror inte att de vill det heller. Det är otänkbart och det är ju ingen bra grund att stå på när de flyttar hemifrån. Jag vill ju vara deras pappa och deras bästa vän som de alltid kan vända sig till. Jag tror inte att jag kommer att uppnå det genom att låta det digitala bruset stå emellan oss.
Sammanfattningsvis, låt inte det digitala ta över dina relationer, låt det inte bli något som gör att du tappar fokus på dem du bryr dig om. Hitta mönster i din vardag som gör att ni kan ha fokus på varandra och det är ju inte bara du som skall ha fokus på dem, det måste ju vara ömsesidigt, annars kommer det inte att ge något. Båda parter måste ha samma fokus.
Så… Ta hand om varandra och ha koll på varandras digitala beroenden och våga bryta era digitala mönster men gör det med balans. Var inte för drastisk. Balans är nyckelordet.
Det hade varit intressant att få era reflektioner och erfarenheter i ämnet. Skriv dem gärna i kommentarsfältet där du fick länken till denna posten.
Dags att checka ut både från detta ännet och från hotellet då resan hem påbörjas strax!
Tack för att du tog dig tid att läsa!
Patrik Rosenfeld